I dalaskogarna

Efter många om och men kom vi fram till en uppkörd led igår Onsdag. Jag hade skoterledskartan med, så vi körde åt det hållet som höll sig inom kartan. Det var jag och mina hundar, och så "Marre" från Kättbo, som tillsammans med sin familj har fyra malamuter, varav en syster till min Trax.

Soligt men ack så blåsigt. Önskade jag hade tagit på mig ett lager till under skaljackan, men så länge man är i rörelse någotsånär så fungerar det helt okej. Jag funderade över om Cd skulle få gå med, men spåren såg hårda ut vid första anblicken, så tyvärr fick han inte det. Han hade kunnat gå med, då jag efter tio meters körning insåg att detta kommer gå sakta. Riktigt sakta. Trög drivsnö över spåren gjorde det tungt att ta sig fram. Segt som klister att köra i ungefär. Dessutom hade jag mitt dumma nöt gett Zipp alldeles för mycket mat kvällen innan, så detta var första gången någonsin han inte gick med sträckt lina hela vägen. Men på kvällen efter lite sömn och vätska var han åter sitt goa jag igen. Puh.

Jag vet inte hur långt det blev vi körde, det kan inte ha blivit särskilt långt men 3,5 h inklusive vändning och fikapaus blev det. Hundarna fick det tungt. Det gick MYCKET sakta. Den enda som fortfarande skrek och ville springa mer när vi kom till bilarna var Saga - Trax's syster. Vilken galenpanna! ;) Den skulle man behållt hemma helt klart. Men så var hon envis redan som liten. Så KUL att få träffa dessa syskon o se dem utvecklas. Gofisar hela högen! :)

Denna säsong har jag bara åkt på "tur" med hundarna, inte tränat någon som helst fart ingenting. Till nästa säsong blir det ändring på det, jag lovar. :) Men nu ska vi ta vara på Mars, underbara månad när solen kommer och kylan fortfarande ger en bra arbetstemp för hundarna och inga lösa spår.

Här syns det att det är rätt så igenblåst. Men stora vidsträckta vidder, myrmarker, snödrev och hård blåst - och skyltar det stod Sälen på - gav ju lite fjällkänsla ;)

Efter vändning, kör Marre före med sina tre (en tik hemma pga tass-skada tyvärr).

På väg hem försvann det mesta av solen och det var bara blåsigt. Men härligt ljus ändå!

Bytte lite placeringar på hundar. Zipp och Luna brukar gå främst, men Zipp va inte så välmående pga min katastofala fodergiva, så till slut hamnade han ensam i mitten/team, så han kunde göra som han ville. Trax fick gå fram - han är lovande! Vill gärna öka farten, men mormor Luna ville inte upp i något högre tempo i de mjuka sega spåren då hon är så pass stor och sjunker ner med tassarna på annat sätt än de andra. Däremot ville Trax gärna undersöka allt vid sidan av, så det var tur Luna styrde upp. Hon håller spår, och på ett ställe var dom helt borta en längre bit, så fort hon kom ut i djupsnön sökte hon sig till spåret igen. Sånt är så gött att se! Behöver inte gå fram och leda rätt, utan hon söker automatiskt. Skönt! :)

Allt som allt en go tur, och vi var alla trötta på kvällen.

Dagen innan (Tisdags) körde jag hundarna två och två på skidor (se foto tidigare blogg samt nedan), så alla hundar fick 6,5 km. Vilket gav matte ca 2 mil på skidor. Då sover man gott på natten! ;) Men även det va gött o komma ut! Upptäckte att Trax respektive Famous är lite lätt rädda för det skrapande ljudet när man bromsar me skidorna, så det får bli flera turer - det släpper ju under tiden man kör. Just nu har vi ju Sveriges finaste spår här utanför dörren, så det är bara att skida på! :) Så lätt att skida när man har fina spår! :) Fast även här låg det drivsnö bitvis, körde verkligen stutt på ett ställe - skidan bara tog stopp o ja for på näsan! :)

Famous o Zipp. Stenhårda spår, inte ett märke efter oss :)

Trax, Heaven o glada jag på väg ut..

Nöjd Trax på gården efter vi kommit tillbaka igen.