Heaven

I hundgården idag:)

Vackert!

Just nu äntligen

Ute på sjön

Med famous o Zipp:)Zipp i bild som är lös:)

Så här

Kan man oxo träna sig;)cd visar att han är mycket nöjd med helgens äventyr:):)

Dags att

Plocka ihop..sen lite fix så drar vi sen.tältet till höger i bild;) tack för denna helgen!intensivt men kul!

Det ser ut

Som att det duktiga teamet ulf,rusa o Zipp just klarat 2 x 3 milsprovet:):) stort grattis o bra jobbat! En mycket stolt matte till Zipp idag!! Tredje gången Zipp över huvud taget går nordisk stil denna helgen. Han har ju bara gått med mig förra veckan lite kort. Duktiga hundar hälsar ulf att det är:):) värmer gott det:)

13km

Har ja just kört med luna,heaven,cd o trax.mkt uppför i början,sen lite fina myrar innan långa nerför. Här trax som hungrigt äter sin mat,välförtjänt efter fin insats!han är lovande:) alla fyra gjort ett bra arbete tycker ja nog:)

Hittade...

Ett vallarum,så nu passar ja på att ta hand om både belag till danlern o mina skidor..får se om de blir bra eller ej:)

Tre superduktiga i mål första dagen

Det ser bra ut inför dag 2!håll tummar för superduktiga ulf,Zipp o rusa!:)

Natt i tält

Natten blir i tält,o det känns helt ok! Totalt vindstilla o möjligtvis tio minus. Men med två renfällar -tack för den fina jag fick!så mkt finare än den jag har! - o lite andra bra grejer funkar de super! Ute ylar hundar annars tyst. Idag testat famous på nordisk,men med skackel för två hundar i rad gick de inget vidare.i morrn lånar vi en för en hund får vi se hur de går. De andra busarna får de bli en tur med danlern,då de e fina men rätt mjöliga spår. Nu sova någon timme innan man blir väckt av hundar som sätts ut efter natten. Första start för de tävlande är kl tio.skönt att inte vara en av dom,men ett ekipage håller jag mycket hårda tummar för alldeles särskilt!!;) just ja.de e grönlandsträff,men vi är allt några malamutefantaster här:)dom går hårt åt oss en del ;)

Just nu!!:)

Tomten

Cd var ju o hjälpte tomten vid jul. Han har ingen digital kamera, så vi har väntat på framkallning, och nu har äntligen korten kommit. Stort tack för korten!!

Den gångna veckan blev det ingen spannkörning, men som i inlägget innan synes, blev det nordiskt. Och efter måndagens tur dröjde det ända till fredagen, då det blev dags för Cd/Heaven som gick som tåget, och medan Cd galopperade för fullt, så bara ökade Heaven steget i sitt trav. Härligt att se! Cd syntes det att han tyckte det var sååå skoj! Han verkligen njöt av att få gå först (dom går i led i skackeln) och ta kommandon från matte. Lite svårt att lyssna på orden stanna och stå still bara :) Men det är väl så det ska vara? Han sov gott hela kvällen sen kan jag lova!

Söndagen blev det dags för Luna och Trax. Luna har inte gått i skackel sen jag meriterade henne på milen på timmen - och den gången gick hon några kilometer kvällen innan för att vi skulle bekanta oss med grejjerna, innan vi körde meriteringen plus att Luna höglöpte vid det tillfället... Men vi klarade meriteringen, så dagen efter den gången körde vi 14 km på under timmen jag, Luna och Nanoq - hur kul som helst! *minns* Lite hoabaloa i en korsning då jag ramlade, varpå Nanoq försökte sätta på Luna, som ställde upp sig... Då va de bråttom upp igen! ;)

Hur som haver, nu var det dags igen, och efter ett varv runt i cirkel, av henne, med Trax bakom som inte tyckte någonting förrän Luna hoppade runt lite, så gick vi efter vägen mot vasaspåret. Gjorde som med Zipp och Famous på måndagen - tog kopplet fram vid Luna, så det går smidigt och inte grejjerna skräms. Trax visade redan där att han ville ju draaaa , varpå skackeln sköt på Luna som OCKSÅ ville framåt (antagligen av en helt annan anledning...), tur vi inte har långt till spåret. :) Jag hade fullt sjå att hänga med med skidor och stavar under ena armen, och med hundar i den andra handen.

Söndagens lätta snöfall orsakade ett stort problem för mej: vallan på skidorna (sen förra året, jag veeeet , jag ska valla om!) är för ungefär -10, och nu var det några få minus och nysnö. Effekten var gång jag försökte ta ett skate-skär blev att det kändes som det tog stutt. (att det "hugger" eller tar stopp eller kör på nåt som gör att skidan hugger, på svenska) Så det blev mest klassisk stil, eller något i den stilen... Mötte en skidåkare med en tollare i lina oxo - jag stannade och tog av mej o gick fram till Luna för säkerhets skull men det hade jag inte behövt. Däremot sa väl Trax lite voff voff, men han är ju inte så erfaren än heller. Hur som haver jobbade båda finfint, och Trax inte det minsta rädd för skackel eller pulka, möjligtvis att pulkan va obehaglig när den väsnades över de hårdare partierna. Han går gärna upp i fart om han får också, Luna höll sin höga fina trav hon. Hem körde vi över den i stort sett ospårade myren (kört ospårat måndag och fredag för att få till något spår alls), sista hundra metrarna så kommer man till hundgårdarna.

Efter avselning av dessa två vovvar (vart väl ca 5 km), så selade jag Zipp och Famous, och satte Famous fram denna gången. Körde en annan runda, men något mera skate-vänlig sådan. Ut på sjön och vände, men där var det så mycket singel-skoterspår i ett virrvarr så vi vände, för det var svårt att få någon slags åkning alls på det. Famous travade lugnt och fint - lite FÖR lugnt, så jag var INTE nöjd med hennes insats denna dag! Bitvis ökade hon farten, men inte alls något bra tempo sammanlagt. Ca 4-5 km blev det (dvs totalt nästan en mil på skidor för matte denna dag)

Hon har strulat med maten sista veckan (tack för den Svenska Hundfoder - foderbyte tillbaka till ursprungsleverantören Eukanuba blir det garanterat!!! mitt i dragsäsong o allt! fyyyy!), då hon blev så dålig när foderleverantören bytte innehållet utan att meddela oss. Ja, alla hundarna blev dåliga, Cd så dålig så han sket ner hela baksätet på bilen! Övriga "sprutade" diarre till och från under bland annat nyårsturen.. Ska man nu lägga in en "mänsklig" analys så kanske Famous kopplar fodret med ont i magen? Älgkött och älgben går bra.. Och allt annat. Men inte foderskål med foder torrt, uppblött, med gottit i eller som vanligt.

Så tråkigt att råka ut för sånt här mitt under dragsäsong! Så min fundering om och kring Famous halvdana insats på de ca 4-5 km vi var ute, är att orken inte fanns till mer pga maten. Lyssnade bra gjorde hon, och betänk att hon alltid går i wheel annars (förutom när Luna hade valpar förra hösten), och inget strul med kommandon över huvud taget. Men farten??? Vart var den? En loj trav med svansen som riktig "strutt-plym"? Medan Zipp - som vanligt - bara finns, bara är, och bara jobbar på utefter de premisser han får! Kan jag säga mer än att jag älskar den hunden?? (utan att för den skullen förringa de andra!) Han märks inte, men när han inte är med märks det!!! Om ni förstår?

Idag har Famous dock ätit 2,5 portion i stället - Eukanubas Högenergifoder kan jag då säga. Dock inte med jättegod aptit, men med katten i närheten och som "hot" att han skulle ätat upp hennes mat, gick det ner - skålen var renslickad..!

Jaha, jag skulle skriva kort.. Sammanlagt har vi allltså varit ut på fyra nordiska turer denna veckan. Att köra nordiskt är ett helt annat arbete än linkörning. Linkörning är galet skoj! Det går fort (jag brukar ta två samtidigt), och är intensivt. Med pulka får man arbeta på annat sätt själv, men det blir mer kontrollerat och mera "turkänsla" .. Så ja, det blir väl mera nordiskt, men nu väntar nog en slädtur nästa gång! Länge sen nu! Plus att det blir MYCKET arbete att se till att sex hundar får tillräckligt med spring i benen om jag bara ska köra skidor hela tiden.. Och man ska inte förstöra glädjen plus att det är bra att variera sig - både för hund och människa! ;)

Måste bara lägga till... att när jag på väg över sjön i skymning med dåligt laddad pannlampa och Cd/Heaven framför pulkan, får till en riktigt bra skate (för min förmåga i alla fall), flyter vi fram för en kort stund, jag svettigt flåsandes men i bra fart och så ser jag Cds så otroligt glada svans och hela uttryck, med Heaven smidigt följandes bakom - ja - det var en fin upplevelse att spara i minnesbiblioteket det! :)

Underbara Dag!!!

Vaknade och tittade ut. ÄNTLIGEN inte svinkallt, utan -8, strålande sol och klarblå himmel! I med frukost, ut me Cd i hundgården, svida om och plocka fram dessa från förrådet:




Eftersom jag har mina sex vovvar blir det ju lätt så att jag hellre väljer släden, då alla får sin motion på en gång, och jag slipper det dåliga samvetet. Men har tänkt på skidor några dagar, och nu var det dags. Svidade om, plockade fram midjebälte, linor och det som fanns inne. Ut och hämta pulkan. Ja, den där pulkan som först stod i bagarstugan, sen flyttades till förrådet, sen till vedboden för att sen bli av med locket för att användas som tomte-släde på julafton. Hämta skackeln i vedboden, locket i förrådet, i med vikten, skruva fast den och på med locket. En hel del fippel med att komma underfund med hur allt skulle sitta ihop, men tillslut satt allt där det skulle. Jag är ju som sagt ingen älskare av nordisk stil.

Som första gången jag någonsin gjorde något: Lånade för korta skidor, för små pjäxor och en polaris-släde av en viss herre i Storfors/Kristinehamnstrakten och drog till Samojedveckan i Furudal. Skulle meritera Cd var ambitionen. För Cd var ju van sen förra ägaren med skackel o allt. Fick ta hjälp att få ihop allt, hur linor mm skulle sitta (sån gul pinne som skackel, så ja fattade ju inget av fästanorndingar eller så). Vi hade inte tränat en meter. För det skulle gå så bra så, jag har ju åkt skidor förr - bara inte på så korta skidor. Och inte på det underlaget. Som vanligt - nygjorda spår, med dålig bärighet, för det var så dåligt med snö i själva Furudal så allt var flyttat till Koppången. Väl i start, jag jättenervös, men Cd skäller som en galning och jag får hjälp av Camilla D (det visste jag inte då, men tack för den, jag kände mej så vilsekommen och hon var SÅ hjälpsam!) att hålla Cd medan jag sätter fast mej i släden med midjebälte och allt. Dom räknar ner. Tre, två, ett... KÖR! Cd tar några steg, går till en låg tallruska som står till höger efter start. Och pissar. Sen vänder han och drar som en tok bort mot andra samojeder som står där, för där är en löptik! (släden välter, jag har noll koll på linor o trasslar runt)Fick DRA honom vidare ut mot spåret, och redan där funderade jag på vad jag höll på med... Vi var ute LÄNGE.

Efter det sa jag ALDRIG MERA NORDISKT. Men, har provat någon gång till, tyvärr med liknande kassa spår, så jag gav upp. Det förtog bara glädjen. Glädjen med hunden förbyttes till något jobbigt, kämpande, slitande och INGET KUL. Vad händer med hunden då? Ja, inte tycker den att det är kul att ta sig framåt eller dra i alla fall. Så vad du än gör med din hund - se till att ni har KUL!

Många misstag har jag gjort, många kommer jag att göra. Men när jag ibland kommer på mig själv att stå där och slita med något, försöker jag reflektera på om det ändå är värt det och om det är glädje och något jag VILL göra. För att tappa glädjen för det man håller på med - varför ska man då fortsätta? Tidigare har jag ibland varit helt Lost när det gäller detta, för jag har inte riktigt reflekterat. Glädje i det man gör, är så viktigt. Det smittar på hundarna vad man själv tycker och känner. Och är det inte glädje och upplevelse, så tycker ju inte heller dom att det är roligt, och då blir det negativ spiral. Så lätt att glömma bort, men försöker komma ihåg, även om det inte alla gånger är lätt.

Innan jag fått till allt, utanför min stuga.

Idag sken i alla fall solen, så även mitt humör. En underbar dag! Äntligen slut på kylan så huset klarar sig bra utan min eldning. Hämtade Zipp och Famous och selade dom. Och dom har aldrig gått med skackel förut. Någonsin, ever. Sätter in Zipp, tar kopplet och leder honom lite på vägen så han får känna hur det känns. Lite obehagligt att svänga, och just i ögonblicket jag sätter skackeln över huvudet (han gick fram), men sen var det väl mer intressant att lukta var löp-Luna gått någonstans. Sätter fast honom med kopplet vid bilen, och hämtar Famous och sätter in henne. Hon tycks tänka "jaha, TVÅ stänger, en på varje sida?" (kör ju med stång framför släden), och sen var det klart. Möjligtvis att hon va lite fundersam över pulkans läte och att den var närmare bakom än vad släden är när hon går framför den. Går med hundarna bort till spåret, som ligger längre in efter vägen jag bor på, säger till Zipp "STÅ". Medan jag pysslar med att såklart ta kort (måste ju dokumentera!), sen på med skidorna, och så kör vi.

Zipp och Famous innan vi kör.

Tänker att det kanske går lika galet fort som med lina och två hundar, men här går det i en mestadels hög jämn trav, något galopp då och då bara. Mjukt och fint, kontrollerat. Solen skiner, och snart blir jag varm. Man får ju jobba på annat sätt när man kör nordiskt mot för med lina och två hundar. Med lina går det GALET SNABBT :) Då åker man mestadels framåt, får jobba lite uppför bara. Men här kan jag köra lite klassiskt med mina skate-skidor, så gott jag nu kan. Försöker några skär med skate, men känner mej ringrostig. Hundarna travar på och jag har bra glid, så när jag kör klassiskt flyter vi fram över sjö och myrmark. Uppför blir det lite sådär att hundarna undrar varför jag bromsar. Nerför ökar Zipp till galopp och Famous hänger på, men får över bakbenet över skackeln några gånger innan hon kopplar hur hon ska springa för att det inte ska hända. Stannar och hjälper henne rätt igen, när hon försökt men inte fått tillbaka det själv (linorna är lättare, dom följer ju på annat sätt så där rättar dom enkelt till sig själva).

På väg tillbaka känner jag mig mer varm i kläderna på fler sätt, så jag kör lite mera skate och balansen börjar hitta sin plats. Minns fortfarande från super-kursen i Lillholmsjö, det där med att VÅGA luta sig ut på det ben man skär ut med. Annars hamnar man "mellan" och blir som en pendel bara. Tackar slalomen från uppväxten, att man ändå fått träna på det där. Lyckas sisådär i uppförsluten, men i något lite svagare uppförslut fixar jag faktiskt att få till skaten så att jag inte bara blir en stoppkloss för hundarna. Men mycket träning återstår!! ;)

Framme vid första sjön. Det är så fint så ja får lov att ta fram mobilen och ta kort. Zipp tittar bak och undrar "vad gör du matte, ska vi inte springa snart?"

Innan sista sjön på väg hem är det brant och hårt nerförslut. Vågar inte köra ner, utan tar av mej skidorna. Zipp tycker att vi ska gå rakt fram i stället, mot vägen, för någon verkar ha rastat en hund efter spåret. När jag stoppar välter pulkan och pinnen med fjädern lossnar. Hade med en nacklina i bältet så jag står på knä och fixar provisoriskt. En gubbe kommer åkandes, jag hejar glatt med ett leende medan hundarna står stilla. Han muttrar hej och ser allmänt sur ut. Är det så svårt att le?? Eller är det för att jag har hundar o pulka? Har själv tittat ett flertal gånger, det enda spår som blir efter mej är mina stavar. Spåren är stenhårda och inte nypistade, någon har kört skoter mellan spåren, så att vi kör där syns inte ens.

Hur som haver, fixar allt, startar igen på sjön, och nu har hundarna hört dom i hundgården yla. Så nu blir det en hög fin trav - bitvis galopp- hemåt. Kör så att jag kommer till myren bakom hundgårdarna, så sista 200 metrarna blir det riktig offpist. Djupsnö. Nu får Zipp åter lyssna på mattes väääänster, och denna gången fattar han, trots färskt viltspår som gått en bit på myren där vi är. Eller så är det Lunas ylande som lockar. Vänster går han i alla fall. Han brukar titta på mig och oftast följa mina kommandon, men ibland förstår han liksom inte, och då vill han gärna vända mot mig i stället, för att visa att han VILL förstå. Men kommandot "nu vänder vi" sitter i alla fall stenhårt på alla hundarna verkar det. Tycker han lyssnat bra under denna turen. Korrigerar honom lite hit och dit sista biten, och det flyter på bra. Själv ser jag bara skidspetsarna sticka upp ur snön när jag kliver framåt. Så nu har vi ett spår från gården också! ;)

Så. Har jag då haft kul idag? Ja, visst - jag har inte skrattat och stojat, men jag har NJUTIT. Njutit av duktiga hundar som travar framåt i bra fart, njutit av sol, gnistrande snö, vackra sjöar. Njutit och tänkt att "så bra jag bor"! Kännt pulsen öka, jobbat med hundarna, levt här och nu. Så - ja. Jag måste revidera mitt "jag ska ALDRIG KÖRA NORDISKT MER" - till att "jag ska nog köra nordiskt i stilla njutning efter mycket bra spår, med duktiga hundar". Vi har haft en bra dag. Ja, vi har faktiskt haft en... TOPPENDAG!!! :D

Hundarna innan jag vänder hemåt igen. Famous sitter ner och väntar på kommando. Hon gör inte mycket väsen av sig, men jobbar på så bra!

Hemma vid hundgårdarna igen. "Va jobbig du är matte, ta loss oss nu, så vi får in till älgbenen igen!"
Sträcka idag ca 9 km, så vi jobbade bra tycker jag! :)

Ute på sjön

Inte lätt med mobiltkamera i sån kyla. Ute o går med cd,trax o heaven. De små busar som 17:) så kul o se!

Isande kallt och nyårsturs-referat

Andra kortet: nöjda hundar i köket, våran superfina golvmatta?? *INTE*

Cd på första kortet - kolla isen i pälsen. Och glädjen i ögonen! ;) Skulle hämta in honom från hundgården i tisdags, och det var väl under -25 i alla fall, så jag tyckte det var dags att komma in, då han varit där en stund och utan att ha hundtäcke - han bor ju inne på nätterna, så jag anser inte att han har fullständig vinterpäls. Det var höglöp på Luna (är fortfarande skriker Zipp i hundgården), så Cd brukar hålla sig på gården då. Jag tänker att jag passar på att hämta en korg ved. Vips så var Cd borta! Han dök upp först en sådär tjugo minuter senare, skitglad! FULL I IS!! Hela skägget, hakan och kragen var full i is, för det var ju så kallt. Men hur glad som helst! Han hade antagligen spårat vägen som jag gått tidigare under dagen med Luna och Heaven. Han satte sig fint vid vänster ben, och visade på sina gamla kunskaper att gå fot som på lydnadskurs -vilket innebär att han säger "titta matte, du kan inte va arg på mej, jag vill ju vara dig till lags". Vilket också oftast brukar bli effekten. Jag gick o hämtade kameran i stället.

Promenaden tidigare var en kall sådan i ungefär -24 grader. En äldre herre jag känner igen från byn, stannade sin bil och frågade om jag verkligen skulle vara ute när det var så här kallt, han tyckte jag skulle gå hem till värmen ;)

Idag blev det en rask promenad efter Sälenvägen med skrik-Zipp och Famous. Famous går med slakt koppel och Zipp går oftast - självmant - med nosen bakom mina knäveck. Nu när det är vinterföre på vägen, känns det tryggt att vi inte går i bredd jag och hundarna. Solen sken, tempen visade på -25 men jag hade valt mina relativt varma canadabyxor, så i stället för o bli iskall om hela nederdelen blev det bara en del av den breda bakdelen som blev lätt nerkyld. ;) Gick nästan fram till skjutbanan, så vi var nog ute en 45 minuter något sådant. En härlig promenad när man har rätt antal lager på sig och rätt kläder! Fransarna blir sådär härligt isiga ;)

Nyårsturen då. Ja, säkert har många läst Idas/Malamutemammas blogg (se länk här till höger annars) om våra äventyr. Jag har själv lagt upp bilderna som jag tagit från äventyret i mitt galleri på hemsidan, så har du missat det, gå till http://www.malamute.nu/ och klicka på galleri.

Vi anlände till Drevdagen efter att Ida och Tommy fått vänta på mig i Särna där vi möttes upp.
Jag är tidsoptimist. Bara att erkänna. Efter att ha kollat med några skoterförare att det fanns spår att köra på, så parkerade vi vid skoterterminalen och började plocka fram grejjer, selar, packning och så småningom hundar. Tommy o Ida hade något så bra som walkie-talkies med sig! En vardera - vilken superide!! Det blir nästa investering, helt klart! Så lätt allt blev! Man har sällskap på turen, man hinner få varningar för möte av hundspann (om framförvarande kommer ihåg att varna) och man kan diskutera diverse viktiga saker. Supertoppen helt enkelt!

I början var det lite lätt kaos med många spår hittan och dittan, och medan Tommy och Ida hade gett sig iväg, lyssnade jag på deras prat på radion samtidigt som jag selade hund för hund och satte in i spannet. Jag har mina rutiner, sätter in hundarna i en viss ordning - både för deras och min egna skull. Kollade över alla grejjer både innan jag började med det och en sista gång innan vi for. Nere där lederna gick kors och tvärs såg jag tre, fyra småspann komma farandes i skymningen och såg att det inte var Tommy och Ida. Hundarna vill förstås jaga ikapp, men bromsar för att se att det verkligen är dit vi ska. Efter beskrivningen av framförvarandes vägval insåg jag att det blev vägen jag kört tidigare i stället för den vi pratat om att vi skulle ta, så då visste jag att jag hittade och vart jag skulle.

Hinner köra några hundra meter och där står det en förare med ett fyrspann. Jag ropar och frågar om det är okej, men får inget svar. Kan ju inte stå där så jag manar på - hans spann står lite snett mot oss, så det blir lite "frontning" av hundar, och med Cd med i spannet som inte gått med på länge och lilla Trax som jag inte heller vet något om känns det lite lätt spännande. Manar på Luna, ser att dom gärna vill gå ut mot spannet, som står ca 1,5 - 2 meter från våran led på en avstickare med hundar som både skäller och talar om för oss att dom finns. Men Luna går förbi (trots löp och har löpt några dagar). Dock - som alltid med löptikar, vill hon ju tala om ATT hon löper, så hon vänder in på deras spår och sätter sig och kissar.. Så då står mitt spann ansikte mot ansikte med hans, med några meters mellanrum. I med ankaret och fram och rättar tillbaka både henne och den böjda stången. Sen kör vi på igen. Hinner några hundra meter så är det skitstopp. Ja, då kommer föraren bakom - som jag nu upptäckt är tysk, då han svarade på tyska och när jag pratade med honom på engelska fortsätter han på tyska, så jag begriper ingenting. :) Han passerar en meter ifrån och sen får vi köra på själva.

Ner på en sjö där spåren leder kors och tvärs och hit och dit. Vet att vi ska vänster, men det är bara djupsnö-spår åt det hållet. Hundarna känner de tidigare hundarnas spår och strular, och jag tänker att "fyyy vad håller jag på med". Två skoteråkare kommer och stannar. Sitter och pratar och tittar på oss. Så dum man kan känna sig. Hundarna strular, jag slarvar med ankaret när jag ska fram och justera något. Håller två hundar, varpå fyra bakom kommer farandes. Har ju äntligen lärt mig någotsånär att packa lätt - eller ja, lättare än tidigare resor ;) (inga glasflaskor som vissa andra typ hihi). Med lite lätt strul hittar vi äntligen leden och hundarna börjar trava på! Normalt sett, utan löp på Luna hade detta INTE strulat såhär! Men väl på leden börjar hundarna bli varma i kläderna och det rullar på framåt.

Tommy och Ida har vid detta laget hunnit ropa och fråga ett flertal gånger om jag kommit iväg och om allt är bra. Äntligen kan jag svara. Det börjar snöa allt mer, upp med kragen o lysa med pannlampan. Inser att jag ÅKER fram. Hundarna travar på i mörkret, det blåser lätt och jag ÅKER. :) Mina älskade hundar och jag far fram i mörkret. Ja, nu pratar vi inte galopp, men en hög och fin trav. Minns absolut första gången jag tog mig fram efter denna leden. Då var det en överlastad släde, alldeles för mycket grejer, vårtid, varmt och för få hundar. Tre, varav en valp. Nu är det sex stycken varav en valp och en pensionär - och en BETYYYYYDLIGT lättare släde både i glid och last! Ja, man ska lära sig efter vägen. Och det finns sååååå mycket kvar att lära! Det är väl det som gör det hela spännande kanske?

Efter några kilometer är jag ikapp, stannar och väntar ett tag, kör igen och kommer ikapp. Hör att Ida har problem längst fram med en hane som upptäckt att löptiken går i spannet bakom och att han vill vända. Har hög underhållning på radion och ler för mej själv. Stannar och ankrar, tar en egen liten kissepaus och kelar med hundarna och väntar på att det ska bli lite avstånd. Kör efter en stund, njuter av ljuset som blir när månen finns bakom snömolnen. Det är ju inte riktigt mörkt utan man ser skuggorna runtom på myrerna. En liten gran som blir till en varg, en snöhög som blir till en hare eller något som kanske rör sig bland träden. Jag och hundarna i snöfall och mörker, med babbel på radion o framför mig ser jag lampor skymta.

Väl framme vid stugan pysslar vi alla med att sätta fast hundar, och göra så att man verkligen är säker att dom sitter vid sin plats utan att någon lina eller krok går av. Inte så kul med löptikar och flera hanar som inte känner varandra om något skulle hända..

Sen blir det in med packning, göra eld, och fram med mat. Kolla bilden på mig och Tommy ätandes, i Idas galleri!! hahahaha ! Ja, hungrig var bara förnamnet! Jag hade bara ätit frukost den dagen. Som tur var, hade jag med mig mina små "barer" - har tidigare haft probs med humöret - som då gått ut över hundarna - när vi varit ute. Nu har jag med mig något i min lilla cykelväska jag har på släden, hittat såna bra "bars" som gör att humöret numera håller sig om jag kommer ihåg att ta en sån när jag känner att jag sviktar. Det funkar ju som alla vet betydligt bättre att vara glad, uppmuntrande och positiv mot sina hundar än uppnå en avsedd effekt med att vara grinig, irriterad och skälla på dom? Dessutom under löp funkar det enbart att prata fjolligt med en viss fröken, annars kan man pusha lite med "kom igen då, ja ja ja" för att få upp lite fart, men under löp är bästa efffekten "barnjoller" på henne. Hahaha, kanske löjligt, men vad gör man inte? ;)

Kvällen blev en mycket trevlig kväll, med ljus, eld, alkoholhaltig dryck, god mat, massor med hundprat, och ut vid midnatt och kolla skymten av raketernas ljussken på himlen. Tommy somnade rätt snart efter det, medan Ida och jag pratade massor och ringde massa knasiga samtal....... hmmm..

Vaknade med jättevarma fötter - insåg att jag hade dubbla sockor på mej i vintersovsäck i en varm stuga.. Visste inte hur fort jag skulle komma ur! Jag hade tydligen sovit igenom min telefons ideliga ringande OCH även att dom gjort eld och i stort sett ätit klart...

När Ida och Tommy är klar för avfärd har jag knappt burit ut packningen, än mindre smort cds tassar eller selat några hundar. Hjälper till att hålla lite hundar och iväg far dom båda. Kvar är jag och pysslar metodiskt med mina grejjer. Kommer väl iväg kanske 45 min efter dom åkt eller nåt. Men hundarna jobbar på superfint och Luna maler på därfram och är en helt annan hund idag. Nu när hon varit med på turer några år, så vet hon vad som gäller, och det funkar finfint. Har först knappt radiokontakt med de andra, men allteftersom hör jag dem allt bättre. Plöstsligt ser jag något närma sig framför. Ett storspann. Skoterleden bestod av i stort sett ETT skoterspår.. stannar, ankrar och går fram och leder undan Luna och Heaven lite, som går i led. Cd som är oerfaren gapar på som aldrig förr och jag undrar lite hur detta ska gå. Men alaska huskysarna med förare passerar smidigt, några decimeter från mina hundar. Ingen av hundarna försökte göra något utfall eller så, det är skönt, då jag ju haft det annorlunda förr..

Strax efter detta var vi ikapp Ida och Tommy, så jag stannade då och då för att lämna mellanrum.. men snart var vi ikapp igen, och jag FRÖS så, för det var väl runt -20 och jag mitt dumma nöt hade valt att ta ett lager mindre på överkroppen då jag blev så varm kvällen innan när jag körde.. Och stillastående blir man snabbt kall! Dock varm om fötterna - tack mina nya skor!!

Möte med ytterligare några spann under dagen som oxo flyter fint, och ett spann som passerar mig bakifrån, då står jag redan stilla så jag står kvar och inväntar att han skall passera. En holländare eller något, han stannar sin släde strax framför mig, varpå mina rycker nästan loss ankaret som jag inte fått fast så bra i den lösa snön. Vi pratar lite, samtidigt som jag känner "kan du inte åka nu innan mina drar loss ankaret helt?". Precis när han åker ser jag ankaret far lite framåt, så det är bara att gå mot släden och hoppa på i farten.. ja, nu gick det ju inte jättefort, men det där rycket när hundanra inser att dom kan springa blir det ju.. ;) Det gick bra i alla fall.

Skotrarna vi mötte var super, men ett par som kom bakifrån och skulle om mig, ungdomar såg jag på storleken, körde sakta och fint men ack så nära! Heaven vart jätterädd och hoppade ÖVER Luna till andra sidan, vilket innebar trassel och en Luna som vart lite lätt grinig (hon gick in i höglöp på kvällen så det var inte undra på). Lätt grinig innebär en dov morrning. I med ankaret och pratar lugnande till Luna. Efter detta vill inte Heaven alls gå bredvid mamma. Hon vägrar sonika och sätter alla fyra tassar i backen. Byte av hundar, sätter Trax fram och Heaven bredvid Cd. Trax tycker att "hey mormor! NU galopperar vi väl va??" ;) Det tar ett tag innan han inser att mormor tänker hålla sin höga fina trav och inget annat.

Åker och bromsar bakom de andra resten av vägen, och bara längtar till att vi ska komma till bilen. På sista sjön tvärnitar Heaven igen. Jag kan inte förstå vad som är fel. Provar att rätta till henne efter att hon krupit under Cd och försökt ta sig ut i djupsnön. Efter andra krånglet tar jag bort nacklinan - vet att hon har lite svårt för här hemma när man håller direkt i halsbandet, hon tycker det är obehagligt. Väl nacklina borta så är det full fart igen, så då far vi över sjön i god fart. Upp på leden vi startade på. Ser i mörkret ett spann med tävlingssläde komma farandes rätt emot oss. Jag ropar att här kommer vi, stannar ankrar och vips har dom kört förbi. Ett spann till likadant, sen är det bara att fortsätta. Åker bakom de andra uppför backen och väntar till de lastat in sina hundar i bilen. Fram med mina till bilen och lägger ikull släden och så var den dygnsturen slut. :)

Trött och frusen blir det avselning och in med hundar i boxar. Luna och Heaven ska åka bak i bilen. Luckan har frusit och gått i baklås. Jaha, var gör jag av packningen?? Med hjälp av de andra lastar vi släden med packningen kvar i, på släpet. Så får hundarna ligga i baksätet.

Väl hemma sov vi gott allihopa. Förutom Zipp som talade om att höglöpet satt igång - bara några timmar efter vi kommit hem!

Tack Tommy och Ida för en supertrevlig nyår!! Nästa år gissar jag att ni väljer att lämna glasflaskorna hemma va ;) *hihi*

Trötta hundar i bilen

Nu åker vi hem igen:)haft ett bra dygn,med hundspannsmöten,skotermöten o både snö,sol o kyla. Spåren var inte dragna där vi tänkt köra,så det blev en annan tur. Har haft en jättefin tur idag,sett fjället o glidit fram i tystnad:)härligt!:)

Fortfarande på väg

På väg igen