torsdag 4 februari 2010

ute igen


som synes har vi vart ute på tur igen. Va ute i torsdags på en 2,5 timmes tur, skickade upp bild från mobilen på bloggen som syns i tidigare inlägg. Det är SÅÅ fint där vid Tvåråberg.

Igår va de dags igen, det har vart lite mycket tankar här så det har varit segt att komma sig för att ta sig ut med hundarna. Men nu är enda vägen uppåt - SÅÅÅ skönt!

Vädret började dra ihop sig, det började blåsa på lite mer, snöa mer osv. Ja, ni har ju vädret utanför fönstret, och just nu är det väl nästan så i hela södra sverige (dvs från sveriges mittpunkt som faktiskt ligger mellan Östersund-Sundsvall för er som tror att JAG bor i norra sverige hihi), med snöfall och blåst och annat.

Hur som haver, selade hundar, in o ut ur huset några gånger, för rutinerna sitter inte riktigt än nu när jag har sex stycken som jag kör. Ja, Cd går med, och ja, han blir stel efteråt men det går snabbt över och han har blivit yngre med flera år sen han fick börja gå med igen. Vi stannar rätt ofta, och för det mesta så går det i ett tempo som även passar Cd. Luna brukar anpassa farten efter gubben i spannet känns det oxo som.. När spåren blir hårdare o turerna längre om några veckor, får han dock stanna hemma o få gå lite powerwalks med mej i stället.

På tal om Luna måste jag få skryta lite om henne. I torsdags när vi var ut körde ja lite fel på skoterleden och kom ut för långt på sjön, men vi skulle kört höger på ett singel-spår som gick vid land. Vände hela spannet, och ville inte köra tillbaka till där singelspåret direkt vek av från stora leden, då det är ett utlopp där, och jag är mycket rädd för sådana nu för tiden.. Hur som haver. När jag vänt, kommenderade jag Luna VÄNSTER!! Ser att hon för ett ögonblick funderar vad jag menar, sen HOPPAR hon ut i lössnön! Gissa om ja blev nöjd! :) Manar på henne, och berömmer STORT. Kommer till nästa passerande skoterspår - dock inte det rätta, men hon viker naturligt vänster, varpå jag kommenderar HÖÖÖGER. Förstärker en gång, och hon går åter ut i lössnön. Visst, det var in mot land jag styrde, och vi har kört leden förr - men inte i år, det är ett helt år sen sist jag var på det stället där vi var nu. Plus att jag är en såndär som inte tränat lydnad med henne, utan bara TÄNKT, men inte blivit av.. Så jag måste säga: hon bara växer min Luna!! Tack Åsa för min älskling!! Och samtidigt: stort GRATTIS till Åsa på Järnviljans som i helgen som var, gjorde Lunas mamma Inca till dubbelchampion i och med sista dragprovet! Jättegrattis! :)

Igår blev en äventyrlig tur det med. Det gick bra, men hände en incident som kunde gått mycket illa. Tur att den förbipasserande bilen körde så sakta!! Något hände med linorna mellan Luna-Zipp precis när bilen var vid sidan om oss (jag kör på en skogsbilväg en bit för att ta mej från en led till en annan), och Luna tror att det är Zipp som gör illa henne, så hon fräser ifrån på honom. Sådär blixtsnabbt händer allt: Luna flyger på Zipp (uppfostrande/säga ifrånflyger på) som tumlar runt, varpå bilen inte riktigt hinner stanna, Zipp hamnar på huven med en duns och ner på backen igen. Nu hade vi redan kört en halvmil lite drygt, så Zipp var varm i kroppen, och allt gick snabbt, o han landade med bakre låret på bilen, bilen körde sakta, typ 5 km/h eller nåt, så det GICK BRA!!! Inget ankarfäste, men i med ankaret i snödrivan så gott de gick o fram. Bilföraren undrar hur det gick - varpå jag förvirrat svarar att jodå, hon blev lite irriterad bara men dom är tåliga så de gick nog bra...

Han far iväg, alla sex vill iväg oxo, två ankare släpar i backen o hundarna vill iväg, så det är bara o hoppa på släden o upp med ankarna i farten. Känner hur benen inte riktigt bär till fullo. Det KUNDE gått illa, men nu gick det superbra. Zipp visade inte det minsta att han kände av det hela, och jag har haft honom inne under natten "utifall att" men nejdå, gummibollen klarade sig finfint. Så glad att det gick bra!!!! Hundarna gick ju så fint på - vänster - sidan (hm, ja men på sidan i alla fall), men allt gick på några sekunder. Så kör du bil - tänk på att det är djur, och även om djuret går fint på sidan kan det när som helst hamna ute i vägen... Vare sig det är häst, hund eller katt.

Efter detta kör vi på sedan länge ospårat spår, med ca 1-2 deci nysnö, blåsten och snöfallet tilltar. Uppe på höjderna på myrerna kommer snön mest i sidled, snön har drivit så spåret inte syns och jag ser att de yngre hundarna är lite fundersamma. Finfin träning med andra ord! Cd och Famous fick is under tassarna, så jag måste fixa pälsen där. Inte bra när det blir så. I de mer öppna delarna av färden hem får jag hålla upp handen mot kinden, det blåser så det kyler friskt på kinderna. Och då var det ändå bara -6 eller -7 ute. Kyleffekten i blåst är underskattad. Var så glad att jag tog med min norsktröja och den tjockare mössan - och mina älskade gamla skoterhandskar från hur länge sen som helst! Dom går upp halvägs på armarna och täcker glipan som annars lätt blir vid handleden och som gör att man annars kyler sig snabbt.

Märkte dock att skorna jag har - har blivit förväxlade! :( De jag har nu är stl 11, men mina jag köpte var stl 10 - så den lilla gnuttan större (är ju inte ens en storlek större på "våra" storlekar), gjorde att jag blev kall om fötterna.. inte mycket men lite. Mina egna har jag stått varm i när det varit -15... Hoppas nu att någon ser att det blivit förväxlat. Känns så ledsamt, då jag verkligen ÄLSKADE mina nya skor!!! Har skickat ut mail, får se om svar med positivt besked inkommer.. jag håller tummar!!

Denna gången glömde jag något man ALDRIG ska åka utan: pannlampan. Nu hann jag hem preciiiis i sista ljuset, men uj så lätt det är att man kör lite längre o kommer hem för sent för ljuset.. Brukar glömma den någon gång sådär, men nu ska den väl bli med hädanefter!

Jag skriver tydligen för långa inlägg så ja slutar nu! ;)

Syns kanske i Särna i helgen på polarhundsmästerskapet?? Eller malamuteveckan nästa vecka, också i Särna?
:)

Nedan Famous o Trax i snövädret när vi kommit hem på gården..






1 kommentar:

  1. Fin bild, det ser kallt ut :) Tur att det gick så bra, hemskt vad det är lätt att något händer! Man blir ödmjuk inför livet när man är så där nära...
    VI ses i SÄRNA :)
    FRIDA!

    SvaraRadera