torsdag 22 juli 2010

Veterinärbesök

Jaha. Så är det då hänt att Cd's nedräkning har börjat ticka. Känns det då som.

Var till Drevsjö o veterinärstationen i förrgår med lite allmänna "servicegrejjer" på hundarna som vaccination, höft- och armbågsröntgen för Heaven, o lite annan allmän service som behövdes. Jag brukar göra så att jag "spar ihop" lite olika ärenden för hundarna om det inte är panik, så tar jag alltihopa på en gång. Denna gången fick Cd också åka med, för sista tiden tycker jag att han druckit åt skogen för mycket vatten, och inte bara "markerat" inne som han tidigare kunnat få för sig att göra när det varit ruckande på rutiner och mycket som händer utanför rutinerna, utan det har varit PÖLAR... googlade om sockersjuka men insåg rätt snart att det inte kunde vara det då han ju inte magrat av eller haft de andra symtomen. Han blev därför med för ett blodprov...

Cd utanför huset när matte klipper gräset

Upp tidigt, snabbdusch och sen in i bilen med tre av hundarna (så SKÖNT att äntligen få plats med fler än två utan att man känner att dom behöver trängas!), och iväg. Messade med en vän som nog trodde jag skulle komma försent till Drevsjö (man måste vara där mellan 8-10 på förmiddagen för o stå i kö, så man bokar ingen tid i förväg), men vi hade lite trafik på vägen så tidigt så det gick fint uppöver. Var väl framme strax innan halv tio, och sen fick vi vänta på vår tur.

Började med Heaven som bara varit till veterinären en gång innan, och det luktade nog konstigt där inne, för det blev fyra ben i backen o krökt nacke... Men bestämmer matte att man ska in, så åker man in oavsett vad man själv tycker som hund.. ;)  Väl inne gick det att släppa svansen rätt ner i stället för långt under magen och hon hälsade försiktigt på de två som var där inne. Sen fick hon sömnmedel o sin vaccination. Numer får dom den genom nosen! Aldrig varit med om det förut, och Heaven tyckte väl inte heller om det så hon fnös till precis i "rätt tid" - så det blev en extrados.. ;)  Att behöva somna in på det där obehagliga bordet va väl inget hon ville, så hon kämpade emot, men tillslut så snarkade hon fint och det blev röntgen på armbågar och höfter. Detta innebär att det nu endast är en enda kvar i hennes kull på höfter att röntga, och en annan i kullen som ska kollas på ögon, sen är hela den kullen "klar".

"Skomakarns barn" - Heaven näst sist ut i sin kull, men nu är det gjort! Så här "döda" ser dom ut är man kollar dom, man blir lite fundersam på om dom verkligen andas emellanåt... som gelé blir dom..

Ut med en stapplande Heaven som fick en filt vid bilen att ligga på i friska luften, medan jag hämtade Trax som såg fundersam ut på varför Heaven låg o sov så tungt... Inga problem med honom in, för han är lite mer framåt som unghund än Heaven (eller snarare MYCKET - han är riktig tonåring nu!). Lugnande på honom med, vaccination och sen brändes hans små hudflikar på bakbenen bort (sporrar), och han fick något stygn på vardera tass. Sova ville han absolut inte göra, så vi fick hålla honom rätt bra där - däremot när han kom ut i bilen sov han mycket sött sen..


Renar på vägen..

Sen då, in med uppstressade Cd. Upp på bordet med honom, och en första koll att prostatan var som den skulle - Cd piper för det mesta när han blir uppstressad, men nu blev det extra mycket pip kan jag lova! Men inga tendenser till att försöka bita ifrån sig, utan han står ut men visar att det inte är trevligt genom sina läten. Sen ett blodprov samt vaccination. Beskrev hans symtom för veterinären som funderade lite på om det kunde vara socker. Vänta på resultatet av blodprovet.. Något höga värden på socker, men det var levervärdena som inte var bra..  Veterinären sa detta besked som att det lät bättre än sockersjuka, men när jag väl körde hem hann jag ju börja fundera på innebörden.. Dåliga njurar blir ju inte bättre liksom... Så det blev en tung kväll med många tankar här i soffan. Eftersom Cd blir så kissnödig numer, så fick han sova ute i hundgården så han inte behöver hålla sig.


Cd törstig efter veterinärbesök o bilresa. Paus på väg hemöver, strax söder om Idre, vid Dalälven och med Städjan/Nipfjället i bakgrunden.

 Trax fick vara inne däremot, med sina stygn som skulle hållas ett vakande öga på. Så fast jag oftast inte tillåter hund på övre plan numer, så fick han följa med matte upp o sova i sängen. Kände att jag behövde det. Han är dessutom lite som Nanoq var: sover lagom nära, kelar och är lugn o stör inte utan söker bara närheten. Mina andra kan ju va lite klumpiga så sett förutom Famous då. Så det blev mycket mysigt me Trax som sällskap. Han liksom kryyyper närmare o närmare när man pratar med honom - sen suckar han o lägger ner nosen o myser nära nära. Goshunden!!!

Idag har det blitt en tur till Mora för o köpa sk. "njurfoder" till Cd. Nästan så man funderar på o bli foderproducent. 14 kg för 800 spänn!! fy!! Men nu är ordinationen att ge honom sånt foder fram till att det blir besök med de blivande valparna, och då ska Cd med för ytterligare ett blodprov och se hur han har svarat på fodret. Men klockan tickar, självklart känner jag det. 9,5 år tycker jag ju inte ska vara en ålder på en polarhund.

Han har följt mej i 8 år, den där busen. Kom till mej som mycket uppkäftig tonåring, och vi har haft våra duster han och jag - och vi har haft våra underbara upplevelser också så klart! Jag valde mellan honom och min absolut första samojed Zapp när dom inte funkade ihop längre, och valde Cd pga dragviljan och den biten. Minns fortfarande vad  Zapps uppfödare sa: "ska du satsa på draget eller ska du ha en sällskaps- och friluftshund?" När den frågan kom visste jag ju direkt mitt svåra val - att välja bort Zapp som jag då vid den tidpunkten haft ett år längre än Cd. Cd blev det.

Cd sitter bekvämt bak i bilen

Visst har jag förlorat en hund för tåget en gång, det var fruktansvärt men gick ju så fort och jag hade "bara" haft henne i ett år ungefär. Nu sitter jag med min allra bästaste vän som har en viss tid kvar. Är livrädd för att jag ska låta honom vara kvar för länge här - det sista jag vill är att mina djur ska lida! Älska dom ska man, men inte egoistiskt. Som tur är känns det som att veterinären är en veterinär som kommer ge mej raka besked oavsett hur JAG känner det, utan enbart med hunden i fokus. Men vet att denna gången kommer det bli jag som ska ta beslutet - förra gången bara hände det. Och som sagt, vi har haft berg-och dalbana jag och min Cd. Älskade Cd! Men man ska inte ta ut något i förskott, varken glädje eller sorg, så vi lever vidare vår vardag här framöver. Sen får vi se vad som händer. Men nu har tankarna kommit på allvar. Det lär väl vara så framöver ett tag gissar jag. Tur att vi snart får valpar här i huset, så det blir något annat att tänka på! :) 

Valpar ja... Famous börjar bli rundare för var dag nu tycker jag. Jag håller tummar för att allt ska gå bra när det blir dags! Beräknat datum är runt 15 augusti - plus minus någon dag. Jag längtar så! Vi får se om det blir en eller två som stannar här, och sen ska ju en tik på foder - fodervärd redan bestämd, så det är inget vi söker.

Som vanligt - långt inlägg, hoppas du orkat läsa ända hit! Både glada o mindre glada besked - men det är ju så livet är för oss alla. Passa på att krama din älskade hund lite extra idag! ;)

En Svensk Tiger... fast i dess rätta innebörd.. Har haft en "Orsadag" med besök på Orsa björnpark och sedan en härlig grillkväll med avslutning på Orsayran. En riktigt härlig Turistdag här i hemmatrakterna. Vem har sagt att man måste åka långt iväg för att leka Turist? ;) Glöm inte att alla bilder är klickbara för att ses i större format!

3 kommentarer:

  1. Hoppas CD-gubben svarar bra på det nya fodret och att ni har mååånga år kvar tillsammans. 9,5 år är ju inte så gammalt men visst börjar tankarna komma om att man inte har så många år kvar samtidigt som man undrar var alla dessa år försvann.

    Gamlingarna får en speciell plats i ens hjärta eftersom man känner varandra så väl och man har gått igenom så mycket tillsammans. Men det är precis som du skriver att det gäller att inte vara egoistisk och hålla kvar sin vän för länge, då är det guld med en veterinär som är rak och talar om precis hur situationen är.

    Fast jag tror nog att CD kommer att förgylla ditt liv i många år till. Snart har han ju också ett gäng med små terrorister som behöver en erfaren gubbes vägledning. :-)

    *Kram på dig och nospussar till CD (och de andra vovvarna får också en)*

    SvaraRadera
  2. Hoppas verkligen att CD kommer finnas vid din sida flera år till, och det kommer han säkert göra! Men det är inge kul att bli påmind om att åren flyger iväg och att ett hundliv är alldeles för kort! Tusen kramar till dig och jag håller alla tummar och tassar här för fina CD!

    SvaraRadera
  3. Jag läste allt, så klart :-). Det ordnar sig nog med gamle Cd, ska du se. Nya fodret gör nog att han mår bättre. Åren går så fort, det märker man väl när man lever med hundar.

    Fina bilder från vandringen, du ser ut att må jättebra. Kul!

    SvaraRadera