Underbara Dag!!!

Vaknade och tittade ut. ÄNTLIGEN inte svinkallt, utan -8, strålande sol och klarblå himmel! I med frukost, ut me Cd i hundgården, svida om och plocka fram dessa från förrådet:




Eftersom jag har mina sex vovvar blir det ju lätt så att jag hellre väljer släden, då alla får sin motion på en gång, och jag slipper det dåliga samvetet. Men har tänkt på skidor några dagar, och nu var det dags. Svidade om, plockade fram midjebälte, linor och det som fanns inne. Ut och hämta pulkan. Ja, den där pulkan som först stod i bagarstugan, sen flyttades till förrådet, sen till vedboden för att sen bli av med locket för att användas som tomte-släde på julafton. Hämta skackeln i vedboden, locket i förrådet, i med vikten, skruva fast den och på med locket. En hel del fippel med att komma underfund med hur allt skulle sitta ihop, men tillslut satt allt där det skulle. Jag är ju som sagt ingen älskare av nordisk stil.

Som första gången jag någonsin gjorde något: Lånade för korta skidor, för små pjäxor och en polaris-släde av en viss herre i Storfors/Kristinehamnstrakten och drog till Samojedveckan i Furudal. Skulle meritera Cd var ambitionen. För Cd var ju van sen förra ägaren med skackel o allt. Fick ta hjälp att få ihop allt, hur linor mm skulle sitta (sån gul pinne som skackel, så ja fattade ju inget av fästanorndingar eller så). Vi hade inte tränat en meter. För det skulle gå så bra så, jag har ju åkt skidor förr - bara inte på så korta skidor. Och inte på det underlaget. Som vanligt - nygjorda spår, med dålig bärighet, för det var så dåligt med snö i själva Furudal så allt var flyttat till Koppången. Väl i start, jag jättenervös, men Cd skäller som en galning och jag får hjälp av Camilla D (det visste jag inte då, men tack för den, jag kände mej så vilsekommen och hon var SÅ hjälpsam!) att hålla Cd medan jag sätter fast mej i släden med midjebälte och allt. Dom räknar ner. Tre, två, ett... KÖR! Cd tar några steg, går till en låg tallruska som står till höger efter start. Och pissar. Sen vänder han och drar som en tok bort mot andra samojeder som står där, för där är en löptik! (släden välter, jag har noll koll på linor o trasslar runt)Fick DRA honom vidare ut mot spåret, och redan där funderade jag på vad jag höll på med... Vi var ute LÄNGE.

Efter det sa jag ALDRIG MERA NORDISKT. Men, har provat någon gång till, tyvärr med liknande kassa spår, så jag gav upp. Det förtog bara glädjen. Glädjen med hunden förbyttes till något jobbigt, kämpande, slitande och INGET KUL. Vad händer med hunden då? Ja, inte tycker den att det är kul att ta sig framåt eller dra i alla fall. Så vad du än gör med din hund - se till att ni har KUL!

Många misstag har jag gjort, många kommer jag att göra. Men när jag ibland kommer på mig själv att stå där och slita med något, försöker jag reflektera på om det ändå är värt det och om det är glädje och något jag VILL göra. För att tappa glädjen för det man håller på med - varför ska man då fortsätta? Tidigare har jag ibland varit helt Lost när det gäller detta, för jag har inte riktigt reflekterat. Glädje i det man gör, är så viktigt. Det smittar på hundarna vad man själv tycker och känner. Och är det inte glädje och upplevelse, så tycker ju inte heller dom att det är roligt, och då blir det negativ spiral. Så lätt att glömma bort, men försöker komma ihåg, även om det inte alla gånger är lätt.

Innan jag fått till allt, utanför min stuga.

Idag sken i alla fall solen, så även mitt humör. En underbar dag! Äntligen slut på kylan så huset klarar sig bra utan min eldning. Hämtade Zipp och Famous och selade dom. Och dom har aldrig gått med skackel förut. Någonsin, ever. Sätter in Zipp, tar kopplet och leder honom lite på vägen så han får känna hur det känns. Lite obehagligt att svänga, och just i ögonblicket jag sätter skackeln över huvudet (han gick fram), men sen var det väl mer intressant att lukta var löp-Luna gått någonstans. Sätter fast honom med kopplet vid bilen, och hämtar Famous och sätter in henne. Hon tycks tänka "jaha, TVÅ stänger, en på varje sida?" (kör ju med stång framför släden), och sen var det klart. Möjligtvis att hon va lite fundersam över pulkans läte och att den var närmare bakom än vad släden är när hon går framför den. Går med hundarna bort till spåret, som ligger längre in efter vägen jag bor på, säger till Zipp "STÅ". Medan jag pysslar med att såklart ta kort (måste ju dokumentera!), sen på med skidorna, och så kör vi.

Zipp och Famous innan vi kör.

Tänker att det kanske går lika galet fort som med lina och två hundar, men här går det i en mestadels hög jämn trav, något galopp då och då bara. Mjukt och fint, kontrollerat. Solen skiner, och snart blir jag varm. Man får ju jobba på annat sätt när man kör nordiskt mot för med lina och två hundar. Med lina går det GALET SNABBT :) Då åker man mestadels framåt, får jobba lite uppför bara. Men här kan jag köra lite klassiskt med mina skate-skidor, så gott jag nu kan. Försöker några skär med skate, men känner mej ringrostig. Hundarna travar på och jag har bra glid, så när jag kör klassiskt flyter vi fram över sjö och myrmark. Uppför blir det lite sådär att hundarna undrar varför jag bromsar. Nerför ökar Zipp till galopp och Famous hänger på, men får över bakbenet över skackeln några gånger innan hon kopplar hur hon ska springa för att det inte ska hända. Stannar och hjälper henne rätt igen, när hon försökt men inte fått tillbaka det själv (linorna är lättare, dom följer ju på annat sätt så där rättar dom enkelt till sig själva).

På väg tillbaka känner jag mig mer varm i kläderna på fler sätt, så jag kör lite mera skate och balansen börjar hitta sin plats. Minns fortfarande från super-kursen i Lillholmsjö, det där med att VÅGA luta sig ut på det ben man skär ut med. Annars hamnar man "mellan" och blir som en pendel bara. Tackar slalomen från uppväxten, att man ändå fått träna på det där. Lyckas sisådär i uppförsluten, men i något lite svagare uppförslut fixar jag faktiskt att få till skaten så att jag inte bara blir en stoppkloss för hundarna. Men mycket träning återstår!! ;)

Framme vid första sjön. Det är så fint så ja får lov att ta fram mobilen och ta kort. Zipp tittar bak och undrar "vad gör du matte, ska vi inte springa snart?"

Innan sista sjön på väg hem är det brant och hårt nerförslut. Vågar inte köra ner, utan tar av mej skidorna. Zipp tycker att vi ska gå rakt fram i stället, mot vägen, för någon verkar ha rastat en hund efter spåret. När jag stoppar välter pulkan och pinnen med fjädern lossnar. Hade med en nacklina i bältet så jag står på knä och fixar provisoriskt. En gubbe kommer åkandes, jag hejar glatt med ett leende medan hundarna står stilla. Han muttrar hej och ser allmänt sur ut. Är det så svårt att le?? Eller är det för att jag har hundar o pulka? Har själv tittat ett flertal gånger, det enda spår som blir efter mej är mina stavar. Spåren är stenhårda och inte nypistade, någon har kört skoter mellan spåren, så att vi kör där syns inte ens.

Hur som haver, fixar allt, startar igen på sjön, och nu har hundarna hört dom i hundgården yla. Så nu blir det en hög fin trav - bitvis galopp- hemåt. Kör så att jag kommer till myren bakom hundgårdarna, så sista 200 metrarna blir det riktig offpist. Djupsnö. Nu får Zipp åter lyssna på mattes väääänster, och denna gången fattar han, trots färskt viltspår som gått en bit på myren där vi är. Eller så är det Lunas ylande som lockar. Vänster går han i alla fall. Han brukar titta på mig och oftast följa mina kommandon, men ibland förstår han liksom inte, och då vill han gärna vända mot mig i stället, för att visa att han VILL förstå. Men kommandot "nu vänder vi" sitter i alla fall stenhårt på alla hundarna verkar det. Tycker han lyssnat bra under denna turen. Korrigerar honom lite hit och dit sista biten, och det flyter på bra. Själv ser jag bara skidspetsarna sticka upp ur snön när jag kliver framåt. Så nu har vi ett spår från gården också! ;)

Så. Har jag då haft kul idag? Ja, visst - jag har inte skrattat och stojat, men jag har NJUTIT. Njutit av duktiga hundar som travar framåt i bra fart, njutit av sol, gnistrande snö, vackra sjöar. Njutit och tänkt att "så bra jag bor"! Kännt pulsen öka, jobbat med hundarna, levt här och nu. Så - ja. Jag måste revidera mitt "jag ska ALDRIG KÖRA NORDISKT MER" - till att "jag ska nog köra nordiskt i stilla njutning efter mycket bra spår, med duktiga hundar". Vi har haft en bra dag. Ja, vi har faktiskt haft en... TOPPENDAG!!! :D

Hundarna innan jag vänder hemåt igen. Famous sitter ner och väntar på kommando. Hon gör inte mycket väsen av sig, men jobbar på så bra!

Hemma vid hundgårdarna igen. "Va jobbig du är matte, ta loss oss nu, så vi får in till älgbenen igen!"
Sträcka idag ca 9 km, så vi jobbade bra tycker jag! :)